Finlands Självständighetsdag

6 december 1917
Det var dagen då Finland förklarade sig självständigt och grundade formellt republiken Finland. En märkesdag minsann. Efter drygt 100 års rysk överhöghet och i skuggan av första världskriget och efter den ryska revolutionen och grundandet av Sovjet-staten ansåg landets ledare att tiden var mogen att ta steget fullt ut.
Finland var en del av det svenska konungsriket i många hundra år. Stormakten Sverige, som i princip kontrollerade Östersjön och allt omkringliggande territorium, regerade över Finland. Stormakten föll, förlorade Finland till Ryssland i kriget 1808-1809. 
Finland fick särstatus i det ryska kejsardömet och blev Storfurstendömet Finland. Finland kunde ha eget parlament, Lantdagen, och fick styra och bestämma i sina inre angelägenheter så långt det var möjligt. 


Självständigheten utropades alltså den 6 december 1917. Men det var långt ifrån klart att landet skulle överleva som självständig republik. Ett blodigt inbördeskrig utkämpades mellan de vita och röda, där slutligen de vita segrade. Symboliskt genom att general Carl Gustaf Mannerheim tågade in i Helsingfors den 16 maj 1918, som f.ö. är min mors födelsedag. Min morfar, som kämpade på de vitas sida sade, att detta var den bästa gåva han kunde fått på denna högtidsdag.


Den unga republiken Finland kämpade på med sin självständighet. Grundlag och regeringsform antogs. Efter drygt 20 års självständighet hotades landet av den store grannen i öster, Sovjetunionen, som angrep Finland den 30 november 1939, som var inledningen av Vinterkriget. De finska soldaterna kämpade tappert och mirakulöst kunde man hålla tillbaka fienden i de hundra dagar som vinterkriget pågick. I början av mars slöts vapenstillestånd. Men det var ett kort lugn, för 1941 - 1944 pågick så fortsättningskriget, som till en början var framgångsrikt för Finland, men som slutade i förskräckelse och ett hårt fredsavtal.
Men vi nulevande ska vara evigt tacksamma mot de som kämpade för Finland. Man kunde bibehålla landet som en självständig republik i stället för att bli en delstat i Sovjet, som var fallet för de Baltiska staterna, som fick vänta till 1990 innan de kunde bli självständiga.


Också för Åland var självständighetsförklaringen 1917 betydelsefull. Det öppnade möjligheter till en ny situation för landskapet. Visserligen ville de allra flesta ålänningarna få en återförening med Sverige, men Finland vägrade och frågan hänskjöts till Nationernas Förbund i Geneve, som kom med den salomoniska lösningen att landskapet skulle förbli en del av Finland, men befolkningen tillerkännas en långtgående självstyrelse och landskapets språk och kultur skulle garanteras.


Åland fick sin självstyrelse, som har utvecklats i många faser sedan dess. Det viktigaste var dock att Åland inte blev en del av Sovjet och att Finlands självständighet överlevde såväl innbördeskriget 1917-1918 och sedan vinterkriget och fortsättningskriget.


I dag är vi tacksamma och vi bör minnas de som kämpade för landets ära och självständighet.